De olympiska spelen 1912 har kommit att kallas ”Solskensolympiaden” på grund av det varma och vackra vädret i Stockholm. Spelen hölls på den då nybyggda Olympiastadion på Norra Djurgården och stadion är för närvarande en av de äldsta olympiska arenorna som fortfarande är i bruk. Olympiastadion ritades av arkitekten Torben Grut och kostade knappt 1 200 000 kronor att bygga. Att spelen kom att hållas i Stockholm har vi en viss Viktor Balck att tacka för. Han var medlem IOK, Internationella olympiska kommittén, och började tidigt att lobba för att OS 1912 skulle hållas i hans hemland Sverige. Balck lyckades få både regeringen och den svenska idrottsrörelsen med på idén och när Sverige sedan skickade in sin ansökan 1908 bifölls den av IOK.
Över 2 500 idrottspersoner från 27 olika nationer deltog i Stockholm, och man tävlade i tretton idrotter. En nyhet detta år var att man även hade lagt till tävlingar i konst. Det var Pierre de Coubertin, mannen bakom de första olympiska spelen 1896, som hade insisterade på detta. Han deltog själv i en av tävlingarna, litteratur.
OS i Stockholm bjöd också på en del andra nyheter. Det var i samband med dessa tävlingar som målfoto och elektrisk tidtagning användes för första gången. Dessutom hade de nitiska arrangörerna koll på exakt hur många åskådare som besökte Olympiastadion. Därför vet vi att d
et var 25 000 människor som såg på när kronprins Gustaf Adolf invigde sommarolympiaden den 6 juli 1912 samt att det sammanlagda antalet besökare uppgick till 327 288 personer.
En känd idrottsprestation från Stockholms-OS var brottningsmatchen mellan ryssen Martin Klein och finländaren Alfred Asikainen som pågick i hela elva timmar. På den tiden såg brottningsreglerna annorlunda ut jämfört mot i dag och därför kunde matchen pågå så länge. Till slut utropade domarna Klein som segrare. Men när finalen skulle gå av stapeln orkade varken Klein eller Asikainen möta utmanaren, svensken Claes Johansson, därför slutade det hela med att Johansson vann på walk-over.
En annan känd händelse är maratonloppet, under vilket den portugisiske löparen Fransisco Lazaro dog av värmeslag. En annan löpare, japanen Kanakuri Shizo, avbröt loppet och lämnade Sverige utan att meddela IOK. Han fick sin revansch över 50 år senare, då han återvände till Stockholm och fullbordade loppet. Därmed blev han innehavare av tidernas sämsta maratontid, 54 år, åtta månader, sex dagar, åtta timmar, 32 minuter och 20,3 sekunder.
Ytterligare en idrottsman värd att nämna är amerikanen Jim Thorpe, som överlägset vann både femkampen och tiokampen. Han fråntogs sedan sina guldmedaljer på grund av han han hade deltagit i ett sportevenemang mot ersättning, vilket var emot IOK:s regler vid den här tiden. 1983 fick dock Thorpe upprättelse postumt.
