Den 6 maj 1954 gjorde engelsmannen Roger Bannister något som alla löpare före honom hade misslyckats med. Bannister lyckades denna dag att springa en engelsk mil, 1609 meter, under fyra minuter. Han blev den förste att springa den så kallade “drömmilen”.
Länge ansågs drömmilen utgöra gränsen för hur fort människan klarade av att springa. Under mitten av 1900-talet var det många idrottsmän som försökte att nå den magiska gränsen, men misslyckades. Närmast av alla hade svensken Gunder Hägg kommit, när han 1945 sprang en engelsk mil på 4.01,4. Även om Hägg slog världsrekord vid detta tillfälle var han alltså fortfarande 1,4 sekunder från att springa drömmilen.
Roger Bannister började att träna löpning som 17-årig medicinstudent i Oxford och året därpå, 1947, sprang han en engelsk mil på 4.24,6. Han fortsatte att träna och ställa upp i olika löptävlingar med siktet inställt på OS 1952 i Helsingfo
rs. I maj 1952 lyckades han springa milen på 4.10,16 och kände sig därmed redo för de olympiska spelen. Dock var inte drömmilen någon OS-gren, istället fick Bannister ställa upp i 1 500 meter där han slutade fyra. Resultatet, 3.46 innebar nytt brittiskt rekord.
Efter sitt relativa misslyckande i OS bestämde sig Bannister för att satsa helhjärtat på drömmilen. Han ökade träningsfrekvensen och började att genomföra hårda intervallpass. Runtomkring honom pågick flera försök, Bannisters främste konkurrent var australiern John Landy, som sprang den engelska milen på 4.02 minuter i slutet av 1952.
I maj gjorde Bannister sitt sista försök i Oxford under en tävling tillsammans med sex andra löpare och tre tusen åskådare. Han sprang första varvet på 58 sekunder, andra varvet på en minut och efter tredje varvet visade klockan 3.01 minuter. Till slut gick Bannister i mål på 3.59,4 och den engelska drömmilen var äntligen spräckt. Han adlades senare för sin insats inom löpningen.
